Bild från tidigare i vinter
Morgonpromenad, solen har inte tittat fram än... Mollan och jag strosar runt längs gångbanan. Hon går alldeles bredvid mig. I nästa sekund dyker en hund upp över snödrivan en bit bort. Det är något som liknar en kraftig Kelpie-Schäfer. Både Mollan och jag blev välldigt överraskade och paffa. Allt går så fort. Skymtar ägaren som ropar på hunden, hunden lyssnar inte utan fortsätter mot oss. Molly kryper ihop och skulle nog om hon fick plats krypa ner i min bröstficka.. Men istället så försöker hon kuta bort, jag släpper säkringen på flexikopplet och tänker att hon får springa. Hon hinner inte långt. Jag tänker att det sista jag tänker låta hunden göra att att bita Molly, då tappar hon väl helt det lilla förtroendet hon har för hundar. Ägaren fummlar där borta och jag vet inte vad hon håller på med. Så står jag där med hunden rusandes emot mig och liksom bereder mig på bettet eller kanske betten. Jag vet att det kommer göra ont och när hunden är 1 decimeter (ni vet hur nära det är) från mig har visst ägaren fått tag på linan. Hunden gläfser och är helt galen av att inte ha nått fram. Jag är helt chockad, backar en bit bort och bara hämtar andan.
Ägaren lindar in linan och kommer fram till hunden, knäpper på kopplet, lägger det runt halsen och runt nosen på hunden. Jag är fortfarande helt stum. Lockar på Molly som motvilligt kommer, vi går förbi hunden och ägaren. Jag bara stirrar på dem. Jag hittar inga ord. En bit bort stannar jag och bara andas lite. Hittar lite lugn och fortsätter hemmåt.
Jag förstår inte varför en tant (55-60) väljer att skaffa en sådan stor och krävande hund som hon uppenbarligen inte kan hantera. Och hur kan hon till råga på det släppa den på en långlina bredvid vår mest hundtrafikerade gångbana?
Det var ju inte denna synen man var beredd på att möta imorse, före frukost när man bara ska ut och kissa med hunden.... Bilden är lånad från Google..
Men ska man se saker från den ljusa sidan så är jag glad att hunden inte var lös och att det faktiskt inte hände något.. Molly blev rädd men har lugnat ner sig nu (nån timme senare). Ligger på golvet nedanför mig och sover. Det blir lite lugnt här hemma idag, tror jag ska torka ur lite skåp och garderober och bara vara glad att jag inte blev biten av en stor kålsvart best.
Hoppas ni alla hade en lugnare start på dagen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar